Gammal blogg, nytt liv.
April
Det är nu officiellt vår. Sol, fågelmusik och halvnakna blondiner i hot-pants. Dags att rensa ur garderoben så att alla nya kläder får plats. Dags att banta bort vinter-fettet som mystiskt dyker upp varje år.
Längtan till den varma sommaren är stor, men tanken på den korta tid det är kvar tills att den faktiskt kommer skrämmer mig.
Allt man skulle hinna göra då? Vad hände med det?
Alla ens drömmar och förhoppningar spolades ner i en bajamaja sommaren 2005.....
Allt man har kvar är en sprucken spegel och dammiga kort.
Vad man behöver idag för att överleva är tydligen "milstolpar"
> Banta 10 kilo
> Fylla 25
> Fylla 30
> Dö
Life Is For The Living
Back To Reality
Länge sen sist nu, viktiga människor som jag har så mycket för sig så det måste man ändå förstå att man då ej har tiden att sitta och dega framför datorn. (My ass.....)
Så, ytterligare två veckor av mitt liv har passerat, om än långsamt, och jag har fortfarande inget nytt att dela med folket. Så i brist på intressant information så får ni nu genomlida vad jag verkligen har gjort:
1: Ingenting
2: Jobbat
3: Därimellan ingenting
4: Kollat sönder mig på serier som jag igentligen anser är under min värdighet (ja, jag har lite sånt kvar) och dessutom ansett att de är BRA!
5: Skällt på hunden
6: Skällt på pojkvännen
7: Skällt på mig själv för mitt taskiga humör
8: Lite ingenting (mest givande måste jag erkänna..)
9: Gått runt i lägenheten och flyttat runt saker och kallat det städning
10: Skitit i allt som jag borde ha gjort och ägnat mig åt att må skit över allt det jag borde har gjort men ej gjorde...
Reality Sucks
Mario: Lost Worlds (levels)
Meningar dragna ur kvällens gång:
Mia: -Neeej
Jag: -Banan är fel...
Mia: -.....det var inte rätt....
Jag och Mia ikapp: -FUCK YOUUUUUUU!!!!!!!!!
Mia: -....oj....
Jag: -Skithelvetesjävlakukspel! (kontrol kastas i golvet)
Mia: -Bara en gång till...
(200 liv senare)
Jag: -Mupp-fisk! Fiskar ska inte flyga i himmelen!
Mia: -Det går ju bara inte! Han tar ju inte sats! Det är glapp i kontrollen! (snyftar av frustration)
Jag: -Du sa att det bara var åtta banor! Du LJÖG!
Mia: -De här är de svåra banorna.....
(jag krampar)
Utav detta går det då att se att vi EJ har varvat spelet (än), jag är INTE lugn och spel är på BLODIGT allvar!
All Winners Will Fall
Mario: Lost Worlds
Andas. Djupa andetag.
Koppla Zelda sen upp till vännen och ta den där JÄVLA sista bossen på sista banan.
Återkommer om några timmar.....
Don't Drink And Do Super Mario
Handla...
Så, kommer hem efter en "uppfriskande" promenad från stan i detta oväder, sätter mig i hallen och börjar berätta om min dag och vad jag har köpt. För hunden. Intensivt dessutom.
Tecken på ensamhet? Stress? Nej då, det är tecken på en sund, frisk människa med många vänner att prata med.. Man bara väljer vem man kan berätta sina erfarenheter till. I mitt fall väljer jag Zelda. (Hunden alltså..)
Så, en shoppingrunda på stan och ett intensivt samtal med Zelda senare så sitter man här vid datorn. Sakta kommer funderingarna över allt man har handlat, tankar som får en att undra om man behövde allt, vad kommer partnern att säga? Finns det plats i garderoben? Hur snabbt kan jag gömma påsarna och öva in frasen -Nej älskling, jag har inte handlat något. Bara Deo och den var på rea.. Säkert!
Nej då, det är säkert ingen fara, klart att han vill att hans flickvän ska se fin ut. Alla vet ju att det är utsidan som räknas. Personlighet är för fula människor.
Brain's Are For Losers
En lön senare.....
En bok, deoderant, påfyllning till mobilen och nytt koppel till hunden senare och man är är nere på existensminimum.
Njure, någon? Finfin, endast använd en gång.
Det är vid dessa tillfällen man börjar sortera bland räkningarna. Vilka är viktigast? Vilka KAN man vänta tills februari med att betala? (går att trycka på ångra på internetbank)
El? Jag kan elda..
Brandskydd? Största chansen att det brinner är när vi inte är hemma och vad hjälper pulversläckaren då?
Tv-licens? Kör som resten av sveriges befolkning -Nej, tyvärr, jag äger ingen tv! (Simsons på högsta volym i bakrunden)
Sen kör man fult. "Glömmer" skulder till vänner och familj. Kör stenhårt på att man redan har betalat den, kompisen är gniden och man själv är missförstådd. (alltså, inte jag.. syftar mer på att man kan..)
Vem i all världen påstod att lycka ej kan köpas? Säkert av någon rik jävel som aldrig har tiggt om femmor till cigaretter. Tro fan att man är lycklig om man vet att man kan betala alla skulder, alla räkningar, alla lån och fortfarande har kvar så att man kan leva.
Jag skulle ha blivigt politiker..
Power To The People
Hemläxa
Jag vill tacka alla de som hjälpt mig igenom detta:
Mamma
Pappa
Svarre
Mattias
Tobias
Öberg
Mia
Tack!
Och till alla er därute som kämpar med detta ska nu få dessa lärorika råd:
1: Man får köra på gult
2: Rött är bara ett förslag
3: Höger-regeln är för nybörjare, veteraner gasar
4: Kör FORT SOM FAN över övergångställena
5: Tuta som en dåre på ICA-parkeringen när kärringen i bilen framför blockerar DIN parkering
6: Även de andra bilarna har bromsar
7: Parkering ÄR tillåtet överallt sålänge man står inom tio meter ifrån bilen
8: Testkör rondellerna, är de hala återvänder man för att göra en stående sladd genom dom
9: Silvertejp är en universal-lösning
10: Vänta ALLTID till sista sekunden med att bromsa enbart för att de framför ska förstå att du är irriterad över deras idiotiska snigelfart, 90km/h är en rekomendation, inte ett måste!
Fuck The Law
Dagen efter dagen efter...
En dag för att man snubblar på en främling
Två dagar för hysteriskt skratt och allmän störning
Ett år för uppvaknandet av minnesförlust, trasig knä-skål och saknandet av ett par svarta strumpbyxor.. (efterlyses: svarta med hål och blod på..)
Man är inte störst i världen när man tar sin promenad till jobbet söndag morgon (haltandes) bakfull och trasig..
Walk Of Shame!
Sju koppar kaffe senare och ett ex antal samtal där man tigger om förlåtelse från ens vänner (de som finns kvar) och man börjar känna sig lite bättre. Tills nästa minne dyker upp. Man dunkar huvudet i väggen och försöker intala sig att det säkert inte är någon som kommer ihåg. (förnekelse är människans bästa egenskap)
Don't Drink and Drive
Äntligen Fredag?
06.00- Klockan ringer första gången. Med grusdränkta ögon försöker man lokalisera vart man är (vilket i sig är fasinerande då man inte har varit utanför lägenheten på över ett halvår i brist på både tid och pengar)
06.30- Klockan ringer för andra gången (vissa behöver flera larm..) och försöker resa sig ur sängen i vetskap om att hund-vakten kommer att anlända om bara någon minut (vilket består av ens syster då man återigen är torr på cash)
06.31- Systern anländer, säger hej, lägger sig i samma säng (den är faktiskt stor), kelar med hunden och somnar.
08.10- Vaknar med ett ryck och kollar av tiden, inser att man har försovit sig. Jäktar (hasar) till köket och kokar kaffe samtidigt som man svär över alla man känner som med stor säkerhet är ansvariga för att man är så trött.
09.00- Anländer efter en 20 minuters gångväg till jobbet med is-bitar i håret och snor på jackan.
10.00- Vi öppnar butiken.
12.00- Bryter två naglar (mhmm)
12.10- Ramlar på lagret (möbel-lager med fyra meter höga hyllor) och slår i huvudet på hyllkanten. Svär på alla (två) språk jag kan och sparkar en oskyldig kartong med stolsdynor på vägen ut till butiken igen.
12.30- In på lagret för att pressa lite tomma lådor, snubblar över en gardin-stång som ramlat ner, slår axeln mot en stål-pelare (vid detta tillfälle börjar tålamodet ta slut) och svär friskt över alla mina medarbetare som enligt mig, just då, inte kan plocka undan efter sig!
13.15- Spenderar dyrbar tid med att leta upp, sortera och föra över 1200 skyltar som måste skrivas ut innan jag går för dagen vilket självklart leder till att datorn hänger sig och vill INTE skriva ut mina 1200 skyltar.
14.19- Skiter fullt i allt vad ansvar heter, jag skyller allt på praktikanten, går mot kontoret för att byta om då jag vet att två väninnor står och trampar snö utanför i väntan på att ta följe med mig hem (svagt ögonblick av hurtighet)
15.00 (ISH)- Hemma!! Möts av en glad hund och leende pojkvän, muttrar hej och sätter mig framför tv:n där jag spenderar tiden med att titta på spök-viskaren, top model och famely guy tills dess en vän påpekar att hon vill att jag lägger ut ett nytt inlägg på bloggen..
Nu är det kanske så att ni vackra människor därute skiter fullständigt i hur min dag har sett ut men se det så här: Detta kan bli erat liv! Spännande, eller hur?
Stay in school
Första Skriften
Då välkomnar jag mig själv då jag fram tills denna dag alltid har sagt att jag aldrig kommer att skaffa mig en blogg.
Se vad som händer efter alltförmycket kaffe och rastlöshet..
Vad jag ämnar använda denna sida till har jag faktiskt inte riktigt listat ut än då jag anser att det redan finns för många.. (hmm, hur säger man detta utan att låta fördomsfull?) inaktiva människor som tydligen inte har bättre för sig än att spilla sin livs historia på nätet? (faktiskt..)
Så mot bättre vetande, och sunt förnuft, så kommer jag att försöka återberätta mina väldigt tråkiga och meningslösa dagar för alla er därute som faktiskt, innerst inne, inte bryr er.
Min gåva till världen.. :D
Later
